MED BISTER min vände han sig bort

när den blinde mannen kom fram till honom.

Och kanske skulle han - hur hade du kunnat ana detta? - [kanske skulle han] ha vuxit i renhet

eller ha tagit emot och dragit nytta av vad du skulle ha sagt [honom]

Den som inte tror sig behöva [Gud och Hans ord],

till honom lyssnade du uppmärksamt,

fastän ingen kan klandra dig om han inte renas från sin synd;

men den som kom till dig med sin enträgna bön

och [visade att han] fruktade Gud,

[honom] lät du gå sin väg ohörd!

NEJ [låt] detta bli en påminnelse [för dig]!

Och låt den som vill lägga den på minnet!

[Bevarade] på ark som behandlas med vördnad,

hålls de högt i ära, obesmittade av [jordisk smuts];

[himmelska] budbärare bär dem i sina händer,

ädla och plikttrogna [tjänare].

[Men] genom sin ihärdiga förnekelse av sanningen drar människan på sig [Guds] fördömelse och utestänger sig själv från Hans nåd!

Av vad har Gud skapat henne

Han har skapat henne av en droppe sädesvätska och ger henne därefter de egenskaper [som hennes uppgift kräver].

Sedan jämnar Han vägen för henne.

Till sist låter Han henne dö och begravas,

och när Han vill skall Han väcka henne till nytt liv.

Men [människan] har inte fullgjort de plikter som Han har lagt på henne!

Låt människan se på sin föda:

Vi sänder ned regn i riklig mängd

och låter sedan [de spirande fröna] öppna fåror i jorden

och brödsäd växa upp ur den,

och druvor och färskt grönt,

och olivträd och dadelpalmer

och [andra träd som bildar] lummiga parker

och frukter och foderväxter

för era egna behov och för er boskap.

NÄR [Uppståndelsens dag] bryter in [med ett mäktigt dån],

kommer människan att undvika sin broder

och sin moder och sin fader

och sin hustru och sina barn,

ja, var och en av dem skall ha nog av sina egna bekymmer.

Den Dagen kommer några ansikten att stråla av glädje,

leende och lyckliga.

Men några ansikten kommer den Dagen att täckas av damm

och skymmas av svart [rök];

de är de som förnekade sanningen och sjönk djupt i synd.