NÄR SOLEN lindas in [i mörker],

och stjärnorna mister sitt sken,

och bergen sätts i rörelse,

och de dräktiga kamelstona lämnas utan tillsyn,

och de vilda djuren tyr sig till varandra,

och haven fattar eld,

och själarna förs samman [de goda med de goda, de onda med de onda],

och den nyfödda, som begravdes levande, tillfrågas

för vilket brott hon miste livet,

och [räkenskapens] böcker öppnas,

och himlens [förhänge] dras ifrån,

och helvetets [ugnar] fyras under,

och paradiset görs synligt -

[då] skall varje själ få veta vad den har fört med sig [till Domen].

JAG kallar att vittna planeterna,

som, när de följer sina banor, döljer sig [under horisonten],

och natten, när dess mörker sänker sig,

och morgonen, när den drar sitt [första] andetag. -

Denna [Skrift] är förvisso [Guds] ord, framsagda av en ädel budbärare,

en som äger stor makt och vars plats är nära Herren till allmaktens tron,

åtlydd och därtill högt betrodd!

Er landsman är inte besatt av andar -

han såg helt visst [budbäraren] vid den klara horisonten -

och han undanhåller ingenting av [vad han fått veta av] det som är dolt för människor.

Och i [Skriften] finns ingalunda ord av en utstött demon.

Vilken väg skall ni [nu] slå in på [i försöken att beljuga och misstänkliggöra den]

Denna [Skrift] är ingenting mindre än en påminnelse till alla människor -

till dem av er som vill följa en rak väg.

Men ni kan bara vilja [det] i den mån Gud, världarnas Herre, vill [att ni följer denna väg].