VID gryningsljuset

och vid de tio nätterna!

Vid det jämna talet och det udda!

Vid natten, när den viker!

Räcker inte denna försäkran för [att övertyga] den som är begåvad med insikt och förstånd?

HAR DU inte sett hur din Herre gick till väga mot [stammen] Aad?

Och mot Iram, [de tusen] pelarnas [stad],

vars like aldrig har återskapats på jorden

Och mot thamudenerna, som högg ut [sina bostäder] i dalens klippväggar

Och mot [de oräkneliga] tältmasternas Farao?

[Alla] gick de för långt i sitt trots på jorden,

och de störde ordningen och spred överallt sedefördärv,

och därför lät din Herre straffets piska vina över dem.

Din Herre förtröttas sannerligen [inte] i Sin vaksamhet!

MEN vad människan beträffar säger hon, var gång hennes Herre för att pröva henne låter henne nå ära och välstånd: "Min Herre har hedrat mig [på grund av mina förtjänster]."

Men då Han prövar henne genom att ge henne knappare utkomst, säger hon: "Min Herre skämmer ut mig."

Nej, men [se på er själva]! Mot de faderlösa visar ni ingen givmildhet,

och ni uppmanar inte varandra att ge den nödställde att äta,

och ni slukar [andras] arv med glupande aptit.

Och er kärlek till pengar känner inga gränser!

Nej [tag er i akt]! När jordskorpan smulas sönder i stöt efter stöt,

och din Herre visar sig med änglarna i slutna led,

och helvetet görs [synligt], den Dagen skall människan minnas [Våra varningar] - men vad hjälper det henne då att hon minns

[Då] kommer hon att säga: "Om jag ändå hade tänkt på [att med goda handlingar] förbereda mig för mitt liv [i evigheten]!"

Ingen straffar så hårt som Han den Dagen skall straffa,

och ingen kan fängsla med sådana bojor som Han.

[Då säger Gud till den rättfärdige:] "Du själ, som har kommit till ro!

Vänd tillbaka till din Herre, tillfredsställd [med Hans gåvor och] omsluten av Hans välbehag!

Stig in med skaran av Mina tjänare!

Stig in i Mitt paradis!"